Nyheter om ALS

Ny upptäckt av ALS gen(NHR)

Publicerad 25 nov 2011

"Flera forskargrupper har under 2011 hittat orsaken till als, als med samtidig demens eller enbart demenssjukdom. Det rör sig om en ärftlig förändring i en ny gen med namnet C9orf72 på kromosom 9. Upptäckten är en av de största som gjorts inom neurologisk forskning på många år och kan jämställas med upptäckten av Huntington-genen 1993."

Det skriver Peter Munch Andersen, professor i neurologi, institutionen för klinisk neurovetenskap, Umeå universitet och tillika överläkare på neurologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

Mutation i C9orf72 genen är en vanlig orsak till ALS eller pannlobsdemenssjukdom.

Under 2011 har det skett ett stort genombrott för att öka kunskapen om orsaken till ALS och pannlobsdemens.

År 1989 beskrev överläkare Eva Strandman och docent Lars-Gunnar Gunnarsson en stor släkt från Närke där flera personer hade drabbats av ALS eller demenssjukdom. I denna släkt drabbades hälften av ALS eller demens. Nedärvningsmönstret i släkten gav starka indikationer för att samma ämne kunde förorsaka ALS eller demens.

Åren 1994-1996 samlades blodprover in från ett fyrtiotal friska vuxna personer i släkten. De jämfördes med sparade prov från sjuka personer i släkten. Uppdraget var i princip enkelt: Vad har de sjuka gemensamt i blodet, som inte finns hos deras friska anhöriga? Många tusen analyser utfördes på olika laboratorier, först i Umeå och senare på Harvard universiteten i Boston.

Under 1999 upptäckte jag att alla ALS-sjuka och demenssjuka i släkten från Närke och en annan liknande släkt från Malå i Västerbotten hade nedärvt ett gemensamt område på kromosom 9. Släkten från Västerbotten är intressant för att det är världens största kända släkt med ALS och pannlobsdemens. Precis som i släkten från Närke finns ett tydligt ärftligt samband mellan ALS och demens. Hos släktingar i rakt nedstigande led till personer med ALS finns en ökad risk att drabbas av ALS eller pannlobsdemens. En väsentlig skillnad mellan släkterna är dock att i släkten från Malå är det bara en liten andel som drabbas av ALS eller demens, medan det i Närke släkten drabbar nästan hälften. I Malå- släkten drabbas mindre än fem procent och sjukdomen visar så kallad nedsatt penetrans, det vill säga det finns personer som är anlagsbärare men som inte drabbas av sjukdom.

Vår upptäckt 1999 som visade att det finns ett sjukdomsanlag för ALS på den korta armen av kromosom 9, blev inledningen till en mycket intensiv jakt för att hitta sjukdomsanlaget. Över hela världen började forskargrupper studera kromosom 9 på patienter med ALS och i flera länder hittades släkter där sjukdomen kunde knytas till samma område på kromosom 9.

Från HUGO-projektet var det känt att i det i detta område på kromosom 9 finns 144 gener. Samtliga 144 gener blev noggrant studerade i prover från släkterna från Närke och Malå och ett tjugotal andra släkter. Vi kunde dock inte hitta någon skillnad mellan patienterna och deras friska anhöriga.

Under 2006-2009 upptäckte vi att många patienter med så kallad "sporadisk ALS" (patienter som inte har någon känd släkting med ALS) kan knytas till samma område på kromosom 9 som patienterna i ovan nämnda släkter som har ALS eller pannlobsdemens. Det blev uppenbart för många forskare att sjukdomsanlaget på kromosom 9 måste vara annorlunda än tidigare kända sjukdomsanlag för ALS eller demenssjukdom. De tidigare 11 kända sjukdomsanlagen för ALS har alla rört sig om en ärftlig förändring djupt inne i en gen. Förändringen inne i genen har medfört att ett normalt protein inte har kunde producerats. Forskargrupper studerade alla 144 gener i området på kromosom 9 men ingen kunde hitta någon förändring inne i någon av generna!

Det blev professor Rosa Rademakers forskargrupp i Florida som 2011 äntligen knäckte gåtan och hittade sjukdomsanlaget på kromosom 9. Det rör sig om en förändring i en gen med beteckningen C9orf72. Förändringen sitter just bredvid genen och påverkar den normala funktionen. Förändringen kan inte upptäckas om man bara studerar själva genen.

Det absolut vanligaste för ärftliga neurologiska sjukdomar är en förändring inne i en gen där en av byggstenarna bytts mot en annan. Så är inte fallet för förändringen i C9orf72. Förändringen i C9orf72 är en ny insättning av mycket stora mängder genetisk material som består av 6 små byggstenar (GGGGCC) som upprepas ett mycket stort antal gånger, ibland upp mot 1600 gånger! Vid studier på släkterna från Närke och Malå har vi hittat att patienterna med ALS, ALS med demens eller pannlobsdemens har GGGGCC-sekvenser som upprepas minst 60 och ibland mer än tusen gånger. Friska äldre personer i släkterna har alltid mindre än 24 GGGGCC-sekvenser och flertalet mindre än fem.

Sedan 1992 har ALS forskargrupp samlat in blodprov från patienter från hela Norden. Proven sparas i en biobank vid Umeå universitet och innehåller i dag prov från mer än 7000 patienter och deras anhöriga. Vi studerar C9orf72 i detta stora material och kan nu berätta följande:

  1. Vi hittar en GGGGCC-ökning över 60 hos minst 15% av alla patienter med ALS i Sverige och ännu flera hos patienter i Finland. En ökning över 60 i C9orf72 är i dag den vanligaste kända orsaken till ALS eller pannlobsdemens.
  2. Vi har hittat ökningen hos både patienter som har ALS eller demens i släkten, men även hos ett stort antal patienter där ingen anhörig har haft ALS eller pannlobsdemenssjukdom.
  3. Storleken på GGGGCC-ökningen kan variera från generation till generation (är s k "instabil"). En ökning över 60 medför betydande instabilitet och sjukdom. En storlek under 24 medför ingen instabilitet och heller ingen risk för en ökning med den kunskap som finns i dag. Pågående forskning visar att personer som har en GGGGCC-sekvens i storleken 24-59 sannolikt inte drabbas av ALS eller demens men instabiliteten i sekvensen kan eventuellt medföra att dessa personers barn får en GGGGCC-sekvens över 60 vilket kan medföra en risk för ALS eller pannlobsdemens. Storleken på GGGGCC-sekvensen kan sålunda variera från generation till generation. Detta är sannolikt förklaringen till att många patienter med s k sporadisk ALS har en GGGGCC-sekvens över 60, vilket kan medföra en risk för ALS eller pannlobsdemens. Eftersom storleken på GGGGCC-sekvensen kan variera från generation till generation, är detta sannolikt förklaringen till att många patienter med så kallad sporadisk ALS har en sekvens över 60 och att en av deras föräldrar har haft en sekvens i det instabila intervallet 24-59.
  4. Vi har i tidigare studier visat att det finns ett tydligt samband mellan vissa typer av ALS sjukdom och vissa typer av demenssjukdom. Varför vissa personer med en GGGGCC-sekvens över 60 i C9orf72 drabbas av pannlobsdemens och andra av ALS vet vi inte i dag. Med tillstånd från anhöriga har vi obducerat flera patienter med ALS eller pannlobsdemens. Hos flera patienter med pannlobsdemens hittar vi förändringar i ryggmärgen, som mycket liknar förändringarna hos patienter med ALS. Många patienter med pannlobsdemens förlorar samma nervceller i hjärna, hjärnstam och ryggmärg som patienterna med en ALS diagnos!
  5. Kunskapen om C9orf72 och ALS och pannlobsdemens är mycket ny. Omfattande forskning pågår för att ta reda på vilken funktion C9orf72 har hos friska personer och hur GGGGCC-ökningen kan medföra ALS eller pannlobsdemens. DNA analys för C9orf72 kan nu erbjudas patienter med ALS eller demens för att säkerställa diagnosen. Våra kunskaper om C9orf72 hos friska personer inklusive hos friska anhöriga, är dock fortfarande begränsad och i nuläget är det inte möjligt att erbjuda friska personer en test för C9orf72.

ALS-forskargruppen vid Umeå Universitet vill härmed gärna tacka de många patienter och deras anhöriga som genom åren har donerat blodprov till vår forskning. Utan dessa prov hade vi aldrig hittat C9orf72. Vi tar naturligtvis mycket gärna emot blodprov från patienter som inte redan har donerat ett prov.

För ytterligare uppgifter om vår forskning vänligen kontakta forskningssköterskorna Sabine Björk ( [email protected]) och Irene Backlund ([email protected]).

Peter Munch Andersen,

Professor i neurologi, institutionen för klinisk neurovetenskap, Umeå universitet och tillika överläkare på neurologiska kliniken, Norrlands universitetssjukhus i Umeå.

(2011.11.25)

1 Hannele:

skriven

Otroligt!! Men innebär detta att dom nu kan ta fram ett botemedel?

2 Annie:

skriven

Tack och lov för Umeå! Är de de enda som forskar om ALS i Sverige? Varför i så fall? Tror att om forskningen kring neurologiska sjukdomar gick ihop+ att man tittr på modern medicinsk forskning, så skulle man komma en bra bit på väg. Patienter med neurologiska sjukdomar är en så svag grupp som har nog med att kämpa för att överleva så många orkar inte strida för sin sak. Hoppas nanoteknik, stamcellsforskning mm kan hjälpa nuvarande och framtidens ALS-sjuka.



Kram Malin

3 Marita Markander:

skriven

underbart med sådana här nyheter...och låt oss hoppas att utvecklingen går fort framåt!! Varmaste kramarna till dig och din trollfamilj <3

4 judi:

skriven

jag har donerat blod och fått svar

det bedrivs läkemedels studier i Göteborg och stockholm



MVh M

Kommentera här: