Fortsättning på dödsdomen

Ingen vågade tro på hopp om framtiden!

Vi hade två små barn, och jag vägrade lämna dom så döden var inget alternativ för mig!
Så jag letade på internet och såg att i USA använder dom respirator, för att leva längre!

När jag föreslog det för min läkare, så blev han chockad och sa att det inte är ett garanterat ja att dem tillåter det i Sverige!
Det kändes som värsta örfilen, men jag var bestämd på att jag ville ha det så!

När vi bestämde att vi skulle flytta till Borås, för att komma närmare min familj, Thomas sa självklart flyttar vi!

Och så träffade jag underbara Morgan!
Han är en specialistsjuksköterska på hjärt och lung kliniken här i Borås!
Han var den enda som tog mig på allvar, och det känndes så jävla bra!
Han är så ödmjuk och kärleksfull, och stor hjälte för mig och många andra!

Jag älskar dig Morgan och jag är dig evigt tacksam!
Puss & Kram Malin
1 livsnjutaren:

skriven

Jag tror på hopp om framtiden....tiden är min kamp och hopp mot ALS......Hoppet är även forskningsstudien jag är med i. Jag får plcebo eller dexpramipexole, första utvärderingen är denna månad.......Tror på under!!!!! Studien har visat goda resultat i USA!



Släkt, vänner, familjen och framförallt barnen och mannen ger mig glädje,styrka och kraft att kämpa!

För det är just de vi gör!!!

Kämpekramar till dig!

2 Jivsnjutaren:

skriven

Jag har först denna veckan fattat att det är svårt att få en resperator. Är lika chockad som du över att andra får bestämma om mitt liv är värt att leva!

Ska ta upp frågan nästa gång jag träffar min läkare och börja driva även detta! Mina barn har rätt till en mamma!!!!!Jag vill vara med länge!!!



Styrke kramar från mig<3 <3 <3

Kommentera här: